Investera i aktier

Klicka på play på klippet nedan innan du börjar läsa det här inlägget. EU-parlamentarikern Amelias favoritmusik är italodisco och då bör du också lyssna på det när du läser det här inlägget. Det är faktiskt rätt bra.

Igår träffade jag en EU-parlamentariker vid namn Amelia Andersdotter från piratpartiet på tåget. Hon satte sig ner bredvid mig en stund efter att polisen varit och frågat ut alla i vagnen och gått runt med en hund. Polisen hade hittat ett kilo knark toaletten, men det framgick inte vad för typ av knark.

Amelia berättade för mig att hon för tillfället försöker få igenom en omröstning om dataskydd och att man som medborgare kan kontakta de EU-parlamentariker man vill ska driva frågan t.ex. Gunnar Hökmark om man är moderat (bara ett namn jag kom ihåg, har inget med min politiska läggning att göra).

Tydligen så blir EU-parlamentariker glada när de får mail från medborgare eftersom de då inte känner sig så bortglömda, och det innebär att man som medborgare faktiskt har en rätt bra chans att påverka genom att maila.

Det märktes att Amelia brinner för det hon sysslar med och hon verkade väldigt engagerad i att få igenom sin vilja i EU-parlamentet. Dessutom läste hon lite i en tjock bok som innehöll vettig information från en framstående person inom datasäkerhet och intrycket jag fick var att Amelia brinner mest för just datasäkerhet och att skydda privatpersoners integritet.

Dessutom var Amelia generös nog att bjuda mig på rutat Leksands knäckebröd, hon nämnde att hon gillade rutat knäckebröd och dessutom var hon från dalarna och ville vara lite lojal mot hembygden. Inte nog med det utan hon lät mig även lyssna lite på hennes favoritmusik som var Italodisco.

Amelia Andersdotter

Läste idag en ganska intressant artikel som sätter tummen på ett ämne som man ofta vill blunda lite för, nämligen att vår konkurrenskraft i väst inte är vad den borde vara jämfört med Kina, Indien och vissa andra länder.

På 1950-talet var det mest framgångsrika företaget General Motors (räknat i börsvärde). År 1955 hade företaget nästan 500 000 amerikaner anställda och 80 000 anställda i andra länder. Idag sysselsätter Apple, världens största företag (i börsvärde), 4 000 amerikaner och har mer än 700 000 utländska medarbetare. Och för jobb som inte har flyttat ut är lönerna under hård press.

Vi kan inte konkurrera med lönerna. Har vi andra fördelar som kommer att skydda vår levnadsstandard? Högre utbildning? Mer kreativitet? Tyvärr inte. År 1995 uppgick de globala patent som beviljats Kina till 0,5 procent av de totala patenten. 2010 hade Kinas andel nått 9 procent och den ökar exponentiellt. Vad utvecklingsländerna inte skapar, kan de dessutom plagiera.

Herman Lindqvist gör en liten reflektion i aftonbladet om Sveriges utveckling de senaste decennierna. Kan vara kul att läsa, här följer ett par citat.

Då för fyrtiofem år sedan var den svenska armén en av de största i Europa. I dag befinner sig eliten av armén långt från fosterlandet och de som är kvar kan knappt försvara sina egna parkeringsplatser. För övrigt finns det inte tillräckligt med piloter och sjömän för att med kort varsel bemanna de få stridsflygplan och örlogsfartyg vi har.

Och ett annat:

En gång hade svenska lärosäten gott rykte i världen. Nu sänks de akademiska kraven undan för undan på universiteten och skolornas resultat ligger på Balkannivå.  Ingen ansvarig politiker vågar uttala att ett av huvudskälen till de dalade resultaten är att allt för många nyanlända elever drar ner medeltalen. Hur skulle de kunna hänga med?  För fyrtiofem år sedan var antalet utlandsfödda i Sverige några få procent, i dag är de cirka 15 procent. I vissa kommuner är procenten mycket högre, som Malmös 31 procent. I Göteborg är var femte invånare utlandsfödd. Problemet är att de problem som uppstått som en följd av sakernas tillstånd, inte får benämnas problem.