En sak som är svår med aktier är dels att inse vad man är bra på och dels självdisciplin. Efter att ha studerat min historik de senaste tio åren lite översiktligt så har jag kommit fram till att det jag är bra på är bolag som är relativt enkla att analysera fundamentalt medans komplicerade bolag som är beroende av något enstaka råvarupris eller förhoppningsbolag har gått mycket sämre.
Den självklara slutsatsen är alltså att satsa så mycket som möjligt på dem bolag som jag är bra på och så lite som möjligt på dem bolag jag inte är bra på. Tyvärr är ju detta svårt ibland eftersom det är förhoppningsbolagen och råvarubolagen som ofta är mer spännande. Det sagt så kan ju vanliga tillväxtbolag också vara spännande.
Jag ska än så länge inte göra nåt löfte om hur jag ska agera men jag har i bakhuvudet lite grann att jag måste lägga om min strategi. För ett tag sen halverade jag t.ex. mitt innehav i Avino som var ett steg i den riktning jag vill gå. Samtidigt har jag ökat lite i CMC Metals och Shamaran så jag har arbetet med att justera min portfölj kvar framför mig. SIAF har ju varit en annan misslyckad historia som jag ligger ganska tungt i. SIAF är lite mer åt tillväxtbolagshållet och lite mer varierat – de är inte helt beroende av något enskilt råvarupris. I vilket fall så komemr jag hålla fast vid SIAF men i övrigt försöka styra portföljen mer åt konventionella tillväxtbolag.
Exempel på bolag jag kan tänka mig att satsa mer i kan vara Railcare, Nilörngruppen eller Protector om nu Protector får ordning på sina problem som dem har just nu. Historiskt har Vitec och Bahnhof gått fantastiskt bra och dem passar ju också in i modellen för svenska tillväxtbolag. Utländska tillväxtbolag kan man ju också hålla dörren öppen för men av naturliga själ hamnar fokuset ofta på nordiska bolag.
Hade jag haft fokus på portföljen helt på svenska tillväxtbolag eller stabila svenska bolag den senaste tioårsperioden så hade min utveckling varit enormt bra men nu har den istället blivit medioker även om jag ligger ganska mycket plus. Hade jag fokuserat på svenska bolag hade vi snackat att ligga flera hundra procent plus medans jag knappt ligger hundra procent plus på tio år tror jag. Hade inte SIAF rasat senaste året hade jag dock legat kanonbra till så vi får väl återkomma nästa år och se hur SIAF utvecklat sig då.
De portföljer där jag satsat på svenska tillväxtbolag har gått mycket bra, några hundra procent på några år, minns inte hur många år men mindre än fem i alla fall.
Hur som helst så är det skärpning som gäller och mer fokus på svenska tillväxtbolag samt stabila utdelare samt kanske även lite utländska sådana. Mindre av högriskbolag i stil med förhoppningsbolag samt bolag som är beroende av enskilda råvarupriser