Herman Lindqvist gör en liten reflektion i aftonbladet om Sveriges utveckling de senaste decennierna. Kan vara kul att läsa, här följer ett par citat.
Då för fyrtiofem år sedan var den svenska armén en av de största i Europa. I dag befinner sig eliten av armén långt från fosterlandet och de som är kvar kan knappt försvara sina egna parkeringsplatser. För övrigt finns det inte tillräckligt med piloter och sjömän för att med kort varsel bemanna de få stridsflygplan och örlogsfartyg vi har.
Och ett annat:
En gång hade svenska lärosäten gott rykte i världen. Nu sänks de akademiska kraven undan för undan på universiteten och skolornas resultat ligger på Balkannivå. Ingen ansvarig politiker vågar uttala att ett av huvudskälen till de dalade resultaten är att allt för många nyanlända elever drar ner medeltalen. Hur skulle de kunna hänga med? För fyrtiofem år sedan var antalet utlandsfödda i Sverige några få procent, i dag är de cirka 15 procent. I vissa kommuner är procenten mycket högre, som Malmös 31 procent. I Göteborg är var femte invånare utlandsfödd. Problemet är att de problem som uppstått som en följd av sakernas tillstånd, inte får benämnas problem.